Mölndals Tingsrätt

Box 531177

40015 Göteborg

Mölndal 24 juli 2003

Mål nr T140-02

Telia Sverige gentemot Raka Rör KB och Lars Thuresson

Telia verkar helt sakna intresse av att finna anledningen till de felaktiga debiteringarna.

1. Det borde inte vara svårt för Telia att svara på frågorna om trafiken på D-kanalen men man undviker att komma med ett tillfredställande svar. I inlagan den 17 mars gav jag frågan. Menar Telia att signaltrafik på D-kanalen aldrig är ett resultat av åtgärder från Telias sida? Telia borde åtminstone klara av att svara ja eller nej men det mest anständiga vore att ge ett uttömmande svar.

2. De övriga fall som jag ber Telia kommentera avfärdas som ej relevanta. Telia borde svara varför man inte anser att dessa övriga fall med ofrivilliga uppkopplingar är relevanta! De visar lika bra som mitt fall att problemen med ofrivilliga uppkopplingar är hänförligt till Telias sida.

3. Mängder av frågor som jag ställt står fortfarande obesvarade. Jag ber Telia att gå tillbaka till tidigare inlagor och ser till att inga frågor förblir obesvarade.

4. Handhavandet av krediteringen till öckerö församling skylls på en enskild handläggare. Jag skulle vilja få dennes namn och telefonnummer för att kontrollera uppgiften. Jag tycker också att Telia skall redovisa vad som orsakade uppkopplingarna hos denna församling. Endast Telia är ansvariga för att det här uppkommit fel och det är viktigt att vi kan se om Telia klarar av att diagnosticera och rätta till sina helt egna fel.

5. Jag väntar på svaret hur Telia tycker man skött krediteringen av CEI Europé AB.

Trots att det mer eller mindre finns ett obegränsat antal fall av kunder till Telia som felaktigt debiterats för oönskade uppkopplingar så har jag begränsat mig till att endast ta upp några av de mer uppseendeväckande fallen som kommit till min kännedom. Dessa fall som jag ville att Telia skulle kommentera visar uppenbart att de tekniska problemen finns på Telias sida och det har naturligtvis också Telia insett. Helt strömlösa kontor kan inte generera uppkopplingar till internet. Telia är ej heller intresserade av att rätten skall se hela vidden av Telias problem med ISDN-tekniken och hur Telia behandlat kunder som utan egen förskyllan drabbats av felaktiga höga räkningar. Telia vill ej heller bidraga med material som senare kan användas emot dem. Vi kan knappast räkna med att få svar från Telia på frågan om vem som ansvarar på Telia för försäljnings och reklamationspolicy gällande ISDN.

Telia har sedan mycket långt tillbaka i tiden känt till att ISDN-tekniken inte är enkel och trygg

för dess användare men likväl har man fortsatt att förmå kunderna att skaffa ISDN med vetskap om att Telias krånglande ISDN-teknik ger Telia enorma kassatillskott på kundernas bekostnad. Telia borde undvikit denna kritik genom att ha erbjudit ISDN till

en fast avgift då Telias samtalsmätningar för ISDN har begränsad verklighetsförankring då dessa även innefattar uppkopplingar som kunderna

själva inte begärt.

Telia har använt följande metoder för att dölja att de känner till problemen och för att kunderna inte skall se att det är fel på Telias samtalsräkningar.

1. Telia skyller på att felen sitter i kundens programvara eller utrustning. Räcker inte det som förklaring så tipsar man att det måste vara fel på routern trots att Telia vet att routern inte kan skapa egna uppkopplingar. I vårt fall lade man också till att bundlingsfunktionen i routern inte varit helt kompatibel med Telenordias internettjänster. Detta sista argument är intressant eftersom exakt samma problem uppträder även för många som har Telia som provider (internetleverantör).

2. Telia debiterar 3-månadersintervaller så att det kan hinna bli ordentligt stora räkningar. Kunden anar ju inte oråd innan han sett räkningen. I dagens läge där de flesta företag tittar noga på sitt kassaflöde så verkar det misstänkt med att Telia har så långa faktureringsintervaller.

3. Telia döljer problem på den andra B-kanalen genom att frångå normal standard med en samtalsspecifikation per linje. Istället redovisas trafiken från två linjer på en och samma samtalsspecifikation. Det går ej heller att se vad som debiterats på respektive linje utan det får kunden med logikens hjälp försöka lista ut. Information om att samtalsspecifikationen täcker två linjer saknas också. Telia har inte heller svarat på frågan varför man gör så här.

4. Telia är ytterst ovilliga att undersöka kundens hård och mjukvara för om de inte kan finna anledningen till de ofrivilliga uppkopplingarna hos kunden så återstår det att finna problemet hos Telia. Antingen saknas viljan eller så klarar Telia inte av att finna problemen i sig egen utrustning. De vill absolut undvika att kunden får bevis på att Telia kontrollerat deras mjuk och hårdvara utan att finna fel. Läs i tidigare inlaga om Redovisningsbyrån i Växjö.

5. Telia erkänner aldrig att felet finns på deras sida. I de fall de krediterat så har de undvikit att ta på sig felet. Se också fallet med Rodika Klinge där en enskild tjänsteman först erkände att det kunde ske felkopplingar i boxarna men där det sedan togs tillbaka. Det var säkert ett misstag från en enskild tjänsteman att tala sanning och helt i strid med företagets policy.

6. Telia vill få varje kund att tro att de är ensamma om sina problem med ofrivilliga uppkopplingar. Strategin är att klämma åt en kund i taget och låtsas att problemen är hos denne enskilde kund och att Telias utrustning är ofelbar. Vi kan däremot visa att majoriteten med dubbla B-kanaler fått problem med ofrivilliga uppkopplingar men Telia vill avfärda detta som ej relevant.

7. Det faktum att de ofrivilliga uppkopplingarna i en del fall upphör efter att kunden bråkat med Telia talar också för att man upptäckt fel i Telias egen utrustning och rättat till felen.

8. Telia sparar ej debiteringsunderlagen i 10 år och följer därmed ej svensk bokföringslag. Jag misstänker att Telia på så vis vill undanröja bevisning mot sig själva.

9. Telia drar sig inte för att vara rent ovarsamma med sanningen. Jag bifogar kopia av insändare i Svenska Dagbladet där Telias representant säger att han väl känner till alla fakta gällande de uppkopplingar som har skett på mitt företag och att det skett beroende på programvaror eller utrustning vi själva äger. Hur kan han uttrycka sig så när ingen representant för Telia har varit på Raka Rör för att kontrollera programvara eller utrustning? Om nu Telias chef för kundrelationer sitter inne med all kunskap så borde väl Telia kalla in honom till rättegången som teknisk expert istället för Sören Björnman.

Den 1-månad långa reklamationstid som Telia har med i avtalet med sina kunder är otillbörlig. Först efter det att kunden granskat Telias samtalsspecifikation har denne en rimlig möjlighet att se att räkningarna är felaktiga, vilket kan ta sin tid och Telia har bl.a. använt avtalsvillkoret för sen reklamation till att avvisa rättmätiga återkrav.

Slutsatsen blir att Telia medvetet låtit en del av sina kunder skaffa ISDN och att betala för uppkopplingar dessa ej beställt och detta har inneburit stor vinning för Telia och en stor skada för de drabbade. Telia har dessutom försökt dölja vad de vet om problematiken.

Omfattningen på Telias vinning är svår att uppskatta men torde uppgå till miljardbelopp. Jag vill beskriva denna verksamhet som grovt oetisk.

En beskrivning av Telia.

Mycket har hänt sedan Televerkets dagar. Numera måste Telia visa vinst och därför vill jag nedan påvisa hur Telia skött sin uppgift. Vilka ytterligare vinstmaskiner förfogar Telia över (förutom ISDN) som kan ifrågasättas?

Betalsamtalen med sina höga teleavgifter är naturligtvis oerhört viktiga. Vad jag förstått så delar det företag som erbjuder tjänsten och Telia ungefär lika på inkomsterna. Telia har inte brytt sig om vilka företag som erbjudit tjänsterna så länge Telia också gjort storkovan.

Telia har till och med hjälpt till att driva in räkningar från företag som t.ex de som ägnat sig åt att kidnappa modem. I pressen har dessa skurkföretag helt riktigt hudflängts men pressen har helt missat att det finns ett företag som tjänat lika mycket på denna misstänkt brottsliga verksamhet som alla dessa skurkföretag tillsammans och namnet på detta företag är Telia.

De som följt nyhetsrapporteringen har knappast kunna undgå att höra att prostitutionen efter den nya”torsklagen” förlagts till internet samt till förmedling genom betalsamtal. Få om någon aktör på marknaden har kunnat tillskansa så stora inkomster på prostitutionen som Telia. I just detta fall finns det kanske ingen anledning att moralisera för vad har de för något val i ett öppet demokratiskt samhälle.

För övrigt kan sägas att Telia missbrukat sin monopolställning i de fall de varit innehavare av den.

Min slutsats är att Telia överhuvudtaget inte skulle klara av att visa några vinstresultat utan de tvivelaktiga verksamheter som jag ovan beskrivit.

Hur klart stod det för staten representerad av Sveriges socialdemokratiska regering att Telias vinstkapacitet grundades på ovan beskriven verksamhet när Telia erbjöds som den fina folkaktien? Anledning finns att misstänka att aktien fick ett alldeles för högt pris. Visst vore det en nyhet att inkomster på tveksamt legal verksamhet får räknas in vid bedömning av rimligt aktievärde vid nyemission. Det formella ansvaret för Telias verksamhet måste åligga staten som största delägare i Telia och dess styrelserepresentanter kan inte avsvära sig sitt ansvar.

Mölndal 2003-07-24

______________________

Lars Thuresson